Usch! Nu är det länge sen jag skrev igen.
Senaste tiden har jag funderat en hel del på hur man faktiskt klarar av att gå upp varje morgon när man förlorat någon man älskar. Trots en massa grubblande har jag faktiskt inget bra svar på det. Man bara gör.
Jag har faktiskt haft några riktigt jobbiga dagar på senaste tiden. Jag tar mig igenom dom genom att bryta ihop och komma igen. Det är OKEJ att gråta och vara ledsen! Senast igår kväll grät jag som ett barn. Min älskade sambo kramade mig och höll mig som ett litet barn. Men efteråt mådde jag bättre.
Vi har fått finbesök! Houng och Nhung är här för en vecka! Kul som bara den att träffa dom igen!
Imorgon ska jag tydligen klä mig vardagsfin och dyka upp inne i stan strax innan 18. Det är allt jag vet. Undra vad min busiga sambo hittat på nu...
Till sommaren ser det ut att bli två veckor i Bulgarien :) men hur ska jag kunna vara ifrån min bebis??? Aja det får lösa sig ;-)
Nu dags att jobba lite! Ha en bra dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar