Idag har vi varit och promenerat ute på Haga. Vi letade lekkamrat till Alva men Estelle var inte ute ;o)
Innan promenaden på Haga hade jag en tid bokad hos en plastikkirurg på Karolinska i Solna. Detta för att få en bedömning på ansiktsförlamningen. Jag har nu fått en remiss för att göra en neurologisk undersökning samt en MR av huvudet. Dock sa han att jag ALDRIG kommer bli återställd! Det kommer antagligen bli ännu bättre och knappt synas men jag kommer känna det och det kommer synas lite för det har gårt för lång tid så vissa muskler har förtvinat. Jag började gråta. Det var inte vad jag ville höra. Jag ville ju höra att de kan fixa mig, laga mitt ansikte men nej... Det går inte :o((
Just nu vet jag inte riktigt hur jag ska reagera. Jag vill både storgråta och bara skratta för att det är så sjukt. Det känns så surrealistiskt. Hur kan det hända mig? VARFÖR händer det mig?
Sneda leenden är coolt och charmigt, kom ihåg det!
SvaraRaderaDet är tur att man kan leva med ansiktsförlamning, är bara en själv det är jobbigt för. Hoppas MR går bra.
SvaraRadera