Det är så jag känner efter igår. Egentligen visste jag ju vad svaret skulle bli.. Igår var jag och gjorde en undersökning av nerverna i ansiktet. Både med yttre elstimulering och med nån nål han stack in.
Jag visste ju att nerverna inte funkar och har ju tidigare fått höra att jag aldrig kommer bli bra. Men att återigen få orden sagda till mig gör så ont. Speciellt då jag någonstans försöker låtsas att det inte hänt..
Jag känner mig extremt ytlig när jag tänker på ifall det kommer gå att ta fina bröllopskort nästa år utan att det syns att jag ler snett... Finns mycket värre saker men just nu tycker jag detta är jättejobbigt.
Men minsta jag känner mig nere så kan jag titta på min solstråle till dotter så blir allt genast lite bättre :)
Vi har iallafall börjat kika på hur vi ska göra inbjudningskorten då vi ska göra dom själva. Som tur är är det ju inget jättebröllop utan bara släkt och närmsta vänner så det är inte så många att göra :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar