Som ett barn...

Återigen är jag som ett litet barn. Det är pappas födelsedag idag. Vi har firat honom med middag och present. Han fick en start tillsammans med mig i Kortvasan nästa år. Nu ligger jag i sängen och tankarna vandrar. Jag fantiserar om att mamma är här. Om att jag pratar med henne, kramas och leker med Alva ihop. Och tårarna rinner när jag tänker på att det bara är en fantasi och jag kramar grisen som jag har kvar sen jag var liten. Jag är 26 år gammal och kan inte göra mig av med den. Den är en tröst, en vän från det förflutna.

5,5 år sedan mamma dog. Idag tog jag bort de sista mailen från henne. Nu ångrar jag mig. Men samtidigt måste jag släppa saker och gå vidare! Jag vet att hon älskade mig. Jag behöver inget mail kvar för att bekräfta det...

När det är jobbigt är jag så glad att jag har min underbara dotter och min älskade karl! De tar emot mig när jag faller! Jag älskar er av hela mitt hjärta! <3