Efter drygt 5 år och 15000 (!) mil är det inte utan vemod jag säger hejdå till min pärla:
Det är dessutom en av få saker jag har kvar som jag köpte när mamma levde. Det gör det också lite jobbigt. Jag vet att mamma har suttit i den där bilen.... Men samtidig tror jag det är bra! Det är ytterligare ett kapitel jag behöver stänga för att komma vidare. Jag behöver markera för mig själv att jag har ett bra liv nu, det är okej att sakna mamma men mitt liv får inte kretsa kring saknaden! Jag måste leva MITT liv och njuta varenda sekund! Hur gärna jag än delat det med mamma så går det inte. Det är dags att släppa taget om saker som påmint mig, minnet finns där ändå. Så säg hallå till vår nya pärla:
6,7 km trevlig promenad och lunch blev det idag också med Astrid och hennes Eira :) Imorgon väntar en tripp till Strängnäs och lunch med fina Jessica :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar