Idag var jag på femte besöket hos samtalsterapeuten. Vi tar oss bit för bit igenom programmet.
För att förklara lite hur det går till:
Det absolut första man måste göra är att se problemet. Acceptera att man har en sorg. Sen måste man ta ställning till om man är redo att bearbeta den eller inte. För att tala klarspråk: Är du redo att ta eget ansvar för hur du mår?
Sen har jag lärt mig att mycket jag lärt mig om hur man hanterar sorg är fel. Man ska inte gömma den. Det är inget att skämmas över. Att känna sorg är naturligt när vi förlorat någon/något. Människor runt omkring oss är inte heller ordentligt förberedda på att möta människor i sorg så jag har lärt mig mycket om varför man blir bemött som man blir i många fall.
Jag är nu i stadiet att jag har gjort valet att jag själv är ansvarig för hur jag mår. Bara jag kan ändra på hur jag mår. Jag är inget offer. Ja, det har hänt saker i mitt liv som jag inte kan kontrollera men jag kan kontrollera hur jag hanterar dem. Jag har också börjat lära mig om "tillfälligt energifrigörande beteenden".
Det är egentligen lite läskigt hur bra det stämmer på mig.
Hur många har inte gjort som jag och använt
mat som TRÖST. Hur många har inte gått ut och köpt kläder/skor i förhoppningen att må bättre efteråt? Jag kan rabbla upp massor av dessa beteenden men ska inte göra det. Men jag tror att många känner igen sig i detta. Det är helt normalt att man gör på detta viset. Men det är INTE rätt! Man mår inte bättre, bara
annorlunda.
Om en vecka ska jag tillbaka till henne igen. Tills dess ska jag göra ett förlustdiagram över olika förluster i mitt liv.
Jag tycker om att gå hos terapeuten. Jag får hjälp samtidigt som jag kan ventilera ALLT! Hon är underbar! Idag kom vi lite av spår och det visade sig att jag hade tips till henne! Det tyckte jag var lite kul. Ska ta med en bok dit till nästa gång som hon ska läsa.
Nej nu är det dags att sussa lite.